Här är Eddie Murphy "som vi älskar att se honom" i en hejdlöst rolig komedi där han får utlopp för sina komiska talanger i flera olika roller! Murphy spelar den försiktige Norbit, som får en andra chans med sin barndomskärlek, Kate (Thandie Newton, "The Pursuit of Happyness"). Men det finns ett gigantiskt hinder: den svartsjuka, elaka Rasputia (Murphy), som vill ha Norbit helt för sig själv. Kan Norbit vinna Kates hjärta innan Rasputia hinner göra honom riktigt illa? I birollerna ser vi stjärnor som Cuba Gooding Jr. ("Jerry Maguire"), Marlon Wayans ("White Chicks") och Eddie Griffin ("Date Movie"). Du kommer att "skratta tills du jublar!"
Ja nu har jag kommit hm från operationen, vart inte änns lite orlig inana oprationen eller efter den. Sov ett tag innan oprationen efter dom hade sat på droppet. Sen väkte dom mig inan oprationen, så fick jag åka in och dom tvättade mina ben sen började dom söva ner mig. Oprationen vart ungefär vid halv nio sen tog oprationen bara femton min så det gick ju jätte fort. Sen tog det ungefär en timma för mig att vakna efter det okså. Så ja kom typ hem för en timma sen. Men nu är oprationen äntligen över så det är ju skönt. Nu har jag bara jävligt ont i mina ben, men jag tänker i alla fall komma och vara med på skolfotot så jag kan få den där jävla skolakafalågen..
Så får bara lov att villa idag för minna ben är ju hämst upp svuldna och så..
Ps har nå slangar i mina ben, för att det ska kunna rina blod om det ska behövas. Så här kommer lite bilder från sjukhuset i alla fall. Men dom som är känsliga ska nog inte titta på dom!
Mitt fin fin dropp sak XD
Så här fina ser mina ben ut, men jag ska ta bort dom där slang sakn imorgon så då blir det bara bandars som är runt mina ben och inte nå slangar med blod i.
Och min HISS är:
att jag har gjort orationen nu, och att dt gick bra! :)
Ska gå ner och fika nu sen blir det typ att gå och lägga sig för jag ska upp kl fem imorgon..
Kommer nog inte blogga mer ikväll så blir väl att jag bloggar när jag kommer hem från operation, om det inte blir att jag bara vill sova då..?! Ja men vi få se när jag bloggar annars;)
Det finns alvaligt inte så mycket och varma ord jag skulle kunna säga till dig, för du är värkligen min hjälte, bästa vän, syster och min älskling. Man kan inte önska sig en bättre vän än dig, du har altid funnits där för mig och du ska veta att jag alltid kommer finnas där för dig till jorden går under! För du är värkligen den finnaste och bästa personen jag känner och kommer någonsin känna. För utan dig hade jag inte varit den personen jag är idag och hade inte änns left nu utan dig, så tack för du finns!♥
DU SKA VETA ATT JAG ALLTID FINNS FÖR DIG, VAD SOM ÄN HAR HÄNT OCH VART DU ÄN ÄR. sÅ KOMMER JAG TILL DIG!♥
Sissta skola dag idag, innan min operation. Haha men ändå var jag borta halva dagen idag för jag skulle träffa den som ska söva mig imorgon. Hahah fett najs allså;) Men just nu är jag med dani och ser på Trust . Ja min sissa fria dag inan oprationen. Ja är typ okså fett tagga till operation okså hanska fail egentligen. HAHA men man är ju som man är XD Så TAGGA ! :D Ska nog ta med kamran och ta lite fräna kort ;)
När jag kom hem från skolan så somnade jag nästa på en gång, när pappa kom hem så gick han och väkte mig. Haha gissa vad jag trodde då?! jag trodde att jag hade sovit så länge så att det var tisdag efter middag. Så jag varkt skit oroliga att jag hadde missa skolan HAHA hur smart får man vara !? ^^ Men nu har jag suttis och lyssnat på skriet från vildmarken i typ en timma och lite mer. Så stolt man är nästan klar med svenska läxan! :D Men nu ska jag gå och dusch och bli lite fräch igen.
En så under bar morogn, ser ju så fin ut då så att det är inte sant ju... ELR ?!... :S
Är med emily, julia och michaela just nu. Ja vad sak jag säga mer om det, ju att vi ska köra anden i glaset och sen ett stort grattis till emily för både sakerna idag ;) ♥
När hon stirrar på dina läppar - Kyss henne! När hon puttar dig eller slår dig - Ta tag i henne och släpp henne inte! När hon börjar svära åt dig - Kyss henne och säg att du älskar henne! ... ... ... När hon är tyst - Fråga vad som står på! När hon ignorerar dig - Ge henne din uppmärksamhet! När hon drar sig ifrån dig - Dra henne tillbaka! När hon ser ut som värst - Säg att hon är vacker! När du ser att hon börjar gråta - Håll om henne och säg ingenting! När du ser henne gå - Smyg upp bakifrån och krama om henne! När hon är rädd - Skydda henne! När hon lutar sitt huvud mot din axel - Lyft upp hennes huvud och kyss henne! När hon tar ditt favoritplagg - Låt henne ha kvar det och sova med det en natt! När hon retar dig - Reta henne tillbaka och få henne att skratta! När hon inte hör av sig på ett tag - Försäkra dig om att allt är okej! När hon tvivlar på dig - Försvara dig med sanningen! När hon säger att hon tycker om dig - Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå! När hon tar tag i din hand - Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar! När hon berättar en hemlighet - Håll den hemlig! När hon tittar dig i ögonen - Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det! När hon saknar dig - Är hon sårad på insidan När du krossar hennes hjärta - Försvinner aldrig smärtan När hon är med dig och dina kompisar - Visa för dom HUR MYCKET du gillar henne! När hon säger att det är över - Vill hon fortfarande att du ska vara hennes! När hon lägger upp den här - Vill hon att du ska läsa de♥
Mycket av det här är sant! Eller igentligen är allt sant...
Ikväll blir det att vara hemma själv och bara se filmer och bara ha en skön villar kväll utan någon som klagar på mig. Så nu ska jag bytta om till mjukis kläder istället för dom kläderna jag ha rpå mig nu:)
Nu gäller det att orka mer, samla mera mod Måste klara mig igenom livet, kämpa emot Du valde vägen upp till himelen och blev fri Du blev saknad av världen, det vill jag också bli Du var en människa som ville alla gott Men det var ingen som förstod, jag önskar dom förstått Dom borde gett dig kärlek istället för hat För nu är du borta vännen, kommer aldrig tillbaks
[Ref.] Nu finns de bara minnen kvar, för du försvann Jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand Men inget hjälpte till, din önskan blev sann Du somnade förevigt, och jag saknar dig ibland
Nå jävla gräns får det fan var nu..
Ni har aldrig fattat och kommer aldrig fatta, ni tar eran vilja för mina känsler..
Vet ej om jag orkar så mycket mer, nu finns det bara viss personer som är där och stöttar rästen har aldrig varit där eller har aldrig brytt sig igentligen...
Snart när pappa kommer så blir det att fara till sjukhuset och ta blodprov inan jag ska operera mig för nu är det bara 9 dagar kvar till des, så ja är typ ändå taggad men ändå inte. För jag kommer få skit ont av oprationen.. :( Men sen kommer jag ju kunna spela fotboll och tränna normalt så det är ju ändå värt det! ;)
Ja igår var det en jättee lång dag i alla fall, var typ nån stop på den dagen. Först kunde jag inte somna i god tid på redagen så det vart typ sova kl tre och gå upp kl sex på lördag morgon. Å sen efter ha varit match värd till cupen tjejtsistan i tolv timmar vart det dags att fara in till stan och var med emily och då var vi på hartan och träffade lite folk, men jag var typ så jäkla över spidad så jag börja grin skratta. Hur fan lykas man egentligen?! ;) Ja sen somnade jag typ vid tre tiden då okså så hittils av den här helgen har jag typ sovit sex timmar. Ja det var typ allt jag hade att säga så herrå .
Känner att jag inte har någon vilja längre, mina föräldra lyssnar inte på mig.
Jag står i ett hörn och skriker och skriker till allt blir bara vit och jag försvinner in i diman.
Varöfr kan dom alldig tro på mig när det gäler något sånt här, vill dom att jag ska gå runt och lida isället för att dom klandrar sig hela tiden och säger att allt är bra när det egentligen är tvärt om. Kan jag inte bara få en sak jag vill ha av allt jag önskar mig för en gångs skull. Isället för att ni her för era öron och låsas som inget jag har sak eller berättat har hänt. Hur fan ska jag kunna prat med er som ni vill egentilgen, när jag inte änns kan säga saninge utan att ni låsas som ni alrig har hört vad jag har sakt. Varöf ska jag låsa mer, att jag gillar kliva upp varändra dag och se er i ögonen och dra på ett lende. När igentligen jag vill bara bort här ifrån?!.. Ingeting fungerar längre allt har bara brustit, finns snart ingenting som är helt i mitt liv längre, snart är bara allt i små spilror.. Å jag bara stänger bort allt.. Hur ska jag kunna prata med er när ni inte vill lyssna?!...
Var du än är, och var du än befinner dig, så finns jag alltid där för dig. Jag vakar över dig som gud över jorden. Förklarar mina känslor genom dom här orden. Dagarna kommer, och dagarna går. Jag älskar bara dig, och jag hoppas du förstår. Det finns en dröm, och du och jag lever i den. När du ser på mig, så stannar tiden. Tusen diamanter finner jag i dina ögon, Alla mysiga stunder i livet, det är du som gör dom. Älskvärda stunder när jag ser dig le och skratta, utan dig skulle jag vara borttappad.
En 5-årig pojke springer in i köket och ropar: Mamma mamma! jag målade dina lakan med läppstift.....,mamman blir så arg att hon slår sitt barn medvetslöst....sekunden efter slänger hon sig ner på golvet och ber att hon inte slagit sitt barn..men det var försent, hans hjärta hade redan stannat.. på lakanen stod det: MAMMA JAG ÄLSKAR DIG kopiera och sätt upp på din blogg om du är emot barnmisshandel!.. :(
Vet inte vad jag ska skriva just nu, för jag har typ inte gjort något specielt idag. Ja från utom att har varit med johan idag :) Så ja det var typ chill, men ja få blogga mer sen
Ja nu har jag bestämt mig eller igentligen typ igår. Nästa gång jag får pengar ska jag färga mitt hår allså typ efter min opration ^^ Ska bli fett najs ! :D
Jag ber varendra dag om ett teken, men får inget. Å det river bar upp mig mer och mer, varför inte bar ett litet teken. Jag har allt jag vill ha, men ändå mår jag inte bra. Snälla någon släpp mig fri.. Den ändra jag ljuger för är mig själv, säger jämt och ständigt jag försjänar ingenting. Men det gör fan alla till och med jag. Så varför kan jag inte go ta det jag får.
Ha alltid viljat ha en ny start och bara börja om bytta skola, och byta stad. Men ändå ska jag bar få dras ner mer i alla och låsas att jag går med i alla, men igentligen vill jag inte vara med längre....
Nu börjar jag bli sjukt nervös, för att något ska gå fel på oprationen. Ha fått veta när jag ska operera mig nu så ja börjar värkligen bli feg. Å börja tänka negativa tankar om den här oprationen, men liksom det är bara vaderna och inte pricis ett hjärta eller något sånt liksom. Så varför ska jag vara så jävla feg?! :S
Men nu ska jag går ner och ta något att äta :] Sen ska jag bara sitts och lyssna på musik.
I ♥ MUSIK
Ps har inte haft en vanlig skola dag idag, skola dagen har varit hemme och mycket mindre läxoner ;)
Kom typ em från stan för drygt en och en halv timma sen, har gjort lite läxer nu okså. Å NU ska jag hoppa in i duchen och ducha ochs en loka mitt hår, har lust att ha lokit hår imorgon ;)
Igår kom jag hem från diabteslägret, det var sjukt kul att vara där och träffa underbara personer!:)Tex: Emelie, Gandolf, Jesper, Dani och Simon. Saknar er skit mycket om den tiden som var med er. Vi måste fan träffas igen, snart! :) Vi badade typ varje dag, å var ute och hade roligt och var inne och hade roligt ;) Jaja ni vet ju vad vi gjorde. Å orkar inte berätta i ditalj vad vi har gjort. Så ni får bara läsa det lilla jag skiver. Varit på ica, badat, pratat, sovit lite, ätit mat och lite till. Men här är lite bilder jag har lånat av Emelie. Men bilder i färg är Emelies och dom i svart och vitt är mina.
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor.
När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön. Det är där de ska campa. Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv. Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet Det är elden som lockar till sig Johns mördare. Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde. De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med. Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar.
Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo. Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom. De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull. John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister. Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet.
Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka. Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.
Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet. Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra. Ibland gör de uppehåll i tortyren.
De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld. Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön. John kvicknar till och simmar utåt.
Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så.
Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop. Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig. Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten?
Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år. Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom. Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt.
Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar. Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom.
Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting. Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö. Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet. Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
Kopiera och sätt in på din blogg, visa att du bryr dig. Stoppa våldet!
Det är älskit! Jävligt läskit, ps är med emily och samme. Å jag sitter vid darton och kollar på fb och sms med min älskling sammtidigt. :) Saknar min söt nos! :* <333<333
