Fan vad jag är less på ”dom” säger en massa skit men menar inget av det. Ni säger att jag är värd mycket, men varför säga så å göra så. Lova mig det och få upp hopet igen. Men ni menar fan ingentin av det ni säger åt mig. Ni tor jag är dum i hela huvudet, men fan ni antyder det jela jävla tiden. Men ni kan fan inte säga det. Å det river upp mig ännu mer… Man ska väl ändå kunna lite på ”dom” dom ska ju ändå var en av det närmaste man har, men jag kan inte tänkae mig som en i famijen längre. Så varför fort sätta att hoppas att någon gång att allt kommer blir som jag altid ha velat ha det…